Kristallen är en av endast fem fortfarande verksamma
Stockholmsklubbar bildade före andra världskriget
(tillsammans med Stockholms SS, Västermalms SK,
Wasa SK och SK Rockaden).
Så här beskrevs klubben i en antologi om schackets utveckling
i Sverige utgiven just efter kriget:
Kristallen är namnet på ett kvarter i östra delen av Södermalm. Vid den närbelägna Åsögatan ligger ett konditori, där ungdomen från trakten ofta brukat samlas, och det var två där befintliga schackspel, som någon gång under 1930 väckte ett intresse, vilket på nyåret 1931 förde till bildandet av en schackklubb, efter kvarteret benämnd Kristallen.
Den första styrelsen bestod av Gustaf Linder ordf., Oscar Linder
sekr., Julius Forsman kassör, Helge Linder och Eric Nilsson suppl.
Liksom så många andra pionjärer hade den att starta med praktiskt
taget tomma händer, och svårigheterna kunde under den första tiden
ofta synas övermäktiga.
Emellertid fick det mest brännande problemet,
lokalfrågan, en lyckosam lösning genom välvilligt bistånd från
dåvarande vicevärdinnan i Sunnerdahlska stiftelsen, fru Loström,
som med klar blick för schackspelets stora värde för intellektuell
träning och moralisk fostran utverkade tillstånd för klubben att en
kväll i veckan få disponera en lokal i huset Borgmästargatan 13
- densamma som klubben fortfarande använder - mot erläggande endast
av en mindre avgift såsom ersättning för städning och lyse.
Såsom motprestation till den erhållna lokalförmånen måste klubben
markera sin främst till kvarteret begränsade arbetsuppgift genom
att i sina stadgar uppta bestämmelsen, att minst 2/3 av dess
medlemmar skulle vara bosatta inom detsamma.
Eftersom Kristallens areal och befolkningsnumerär icke överträffa
för ett ordinärt storstadskvarter vanliga siffror, måste genom
denna bestämmelse rekryteringsunderlaget bli starkt begränsat,
och några högtflygande drömmar beträffande framtiden hade klubbens
stiftare heller icke.
I avseende på spelstandard kunde anspråken den första tiden helt
naturligt ej ställas höga, och det framstod säkerligen som något
av ett vågspel, då Kristallen på hösten 1931 antog en utmaning
från Tre Kronors schackklubb att mäta sina krafter.
Resultatet blev bättre än väntat och uppmuntrade till fortsättning.
Längre än till vänskapsmatcher kommo förbindelserna med andra
klubbar för en lång tid framåt icke att sträcka sig.
Emellertid växte med åren medlemsantalet - som vid starten varit
endast 11 - och samtidigt även spelskickligheten, erfarenheten
och tilltagsenheten. 1936 kom en vändpunkt, då klubbens främste
spelare, Anton Segerhäll, vid årsmötet framlade ett förslag om
anslutning till Stockholms schackförbund. Det mottogs med stora
betänkligheter, och stort annat än nederlag och åter nederlag
var enligt flertalets mening inte att vänta. Segerhäll lät sig
emellertid ej nedslås utan kämpade som ett lejon och lyckades
också vinna gehör för sin övertygelse, att de motigheter,
klubben under den första tiden kunde räkna på att få uthärda,
måste väga lätt i jämförelse med de möjligheter till utveckling
och förnyelse, som den hårda tävlingsrutinen i förbundet och
den avsevärt vidgade basen för det schackliga utbytet borde skapa.
Det visade sig också, att utveckligen snart skulle komma att ge
optimisten rätt. Efter att i förbundets lagtävlingar 1936 ha
startat i division IV nådde klubben redan 1937 division III och
1940 division II för att slutligen 1945 kvalificera sig till
att såsom en av de åtta klubbarna i division I få kämpa bland
huvudstadseliten.
En sådan frammarsch har ej givetvis varit möjlig utan ett stort
och oegennyttigt arbete från såväl styrelsens som andra
klubbmedlemmars sida. Inom pionjärernas led må särskilt
framhållas klubbens förste kassör, Julius Forsman, icke endast
därför att hans befattning säkerligen varit den på en gång
viktigaste och vanskligaste utan även och främst för den
initiativkraft och eldiga energi, med vilka han mer än någon
annan bidragit att lotsa klubben genom begynnelsetidens svårigheter.
Tyvärr har på senare år hans tid varit strängt upptagen av andra
krävande uppgifter.
En annan av klubbens stiftare, Gösta Westerholm,
är däremot alltjämt verksam såsom lagledare och dessutom under en
lång följd av år beklätt posten som sekreterare. Hans stora förtjänster
om klubben rönte vid dess 15-årsjubileum 1946 en välmotiverad uppskattning
genom hans kallande till Kristallens första hedersledamot.
För höjandet av den rent schackliga standarden står klubben främst i
tacksamhetsskuld till Anton Segerhäll. Genom erövrandet av Stockholms
schackförbunds mästarvärdighet år 1941 har han varit den förste inom
klubben, som nått en i vidare schackliga kretsar uppmärksammad position.
Ytterligare två bland dem, som under årens lopp genom sina insatser vid
lagmatcherna kraftigt bidragit till att föra klubben framåt, ha under
1946 inträtt i mästarnas led, vår ordf. Evert Lindgren och kassör Rolf
Eriksson.
Ifråga om berömmelse och slagkraft ha dock dessa "de gamla
gardets män" överträffats av två nyförvärv utifrån. Först kom 1942
Eric Arnlind, endast 20-årig men trots sin ungdom och sin tidiga
relativa isolering i den jämtländska hembygden redan ett känt namn,
särskilt såsom korrespondensspelare. Beträffande hans prestationer
såsom medlem av klubben må det vara nog att erinra om att han blev
1944 års stockholmsmästare och att han vid Sveriges schackförbunds
kongress i Lidköping samma år överlägset hemförde segern i den ena
gruppen av mästarklassen. Tyvärr ha på sommaren 1945 studieskäl
tvingat honom att - såsom det är att hoppas, likväl ej för beständigt -
återvända till Jämtland.
Emellertid erhöll klubben redan på hösten
samma år en värdig efterträdare till Arnlind genom inträdet av en
annan ung mästare, den kände Skånespelaren fil. dr Paul Lindblom,
som väl hävdat sitt anseende bl.a. genom att i turneringen om
stockholmsmästerskapet 1946 med K. Sköld dela 3:e-4:e pris.
Det geografiskt begränsade verksamhetsområdet har gjort det betydelsfullt för klubben att väl vårda sig om det rekryteringsmaterial, den uppväxande ungdomen erbjuder. I detta hänseende har Kristallen 1943 genom bildandet av en särskild ungdomsavdelning, Sunnerdahlspojkarna, tagit ett initiativ, som icke endast inger goda förhoppningar beträffande dess egen återväxt utan även kommit klubben att på detta område framstå som en pionjär inom det söder om Slussen belägna Stockholm.
ERIKSSON, Gösta, spårvägstjänsteman
Tillhör Kristallens sk från dess start 1932. Spelar i kl. 1. Har tidigare
varit ansluten till Stockholms södra ss samt Spårvägens ss, där han blev
mästare 1938. Klubbm. i Kristallens sk. F. 1896.