foto: Mats Bergsten (till vänster: Göstas fru Gerda)
Gösta var en av de unga grabbar som 1931 grundade klubben i Sofiakvarteret
Kristallen och 1946 blev han även Kristallens förste hedersledamot.
När han gick bort den 3 februari 2000 efter att under nästan 70 år ha
varit en drivande eldsjäl i klubben var han den siste av klubbens grundare.
Varje år spelas Göstas minnesturnering, en
specialtävling för oldboys (60+). Den var ursprungligen klubbens 90-årspresent
till Gösta och dess sätt att hedra en man som under sin levnad innehade de
flesta tänkbara funktioner i Kristallen - och som fortfarande i
90-årsåldern bryggde kaffet på klubbkvällar och lagmatcher.
Följande portträtt av Gösta Westerholm är tecknat av Leif Gunnarsson:
Gösta Westerholm 24/2 1907 – 3/2 2000
Gösta Westerholm var sedan klubbens start 1931 en självklar medelpunkt i verksamheten.
Inte som en stridbar och dominerande personlighet — medlemmarna minns väl honom främst för hans lugna och stillsamma sätt att sköta sin uppgift. De korta stunderna av trivsamt småprat med Gösta i köksregionerna var nog för många kristallare en av veckans höjdpunkter. Torsdagens samtida händelseutveckling på de olika hockeyarenorna, förmedlade av radiosporten, var ett av många givna ämnen. Det var alltså sällan de stora livsfrågorna avhandlades — Gösta fanns där mest som en trygg faders- och
farfarsgestalt.
Man har ofta en förutfattad bestämd mening om hur personer, födda under Oscar II:s regeringstid, skall tycka och tänka. Gösta spräckte alla sådana föreställningar, mycket modern i sitt tänkesätt tog han hela tiden till sig nya impulser.
Även om han sedan länge dragit sig tillbaka från den operativa ledningen var han mycket intresserad av vår verksamhet. I fråga om klubbens skötsel var han väl medveten om att man inte alltid kunde göra på exakt samma sätt som på 30-talet. Men när det gällde kompassriktningen var han mycket bestämd och tydlig — breddverksamhet och ideellt arbete var en självklarhet. Gösta såg gärna klubben bli stor och stark men bibehållandet av andan från den lilla kvartersklubben var ändå viktig. Och kanske också just ett framgångsrecept…
Vid införandet av diverse nymodigheter brukade vi oftast först pietetsfullt stämma av med Gösta. För det mesta var han positiv, ofta entusiastisk. Det var väl egentligen bara en gång jag gick ordentligt på pumpen. Någon gång i slutet av 80-talet tyckte vi i styrelsen att det var dags att höja priset för «kaffe med bröd» från 5 till 10 kronor. När jag lade fram idén för Gösta insåg jag redan bråkdelen av en sekund innan han formulerade sitt «nej!» att jag gjort bort mig. Idag drygt 10 år senare kostar en «kaffe med bröd» 8 kronor och jag hoppas att Gösta förlåter oss.
Historieprofessorn Sven Ulric Palme utgav en gång en liten samling uppsatser och föredrag under titeln «Den gamla goda tiden» — ironisk såtillvida att ett genomgående tema var att det inte alls var bättre förr. Vad som dock fastnat i minnet är en uppsats som hette «Arbetararistokrati». När jag läste den var det hela tiden Göstas bild jag såg framför mig. Det utmärkande för en «arbetararistokrat» var yrkesskicklighet och yrkesstolthet. Det var respektabla och respekterade människor som efter 6 års folkskola på egen hand skaffat sig en gedigen yrkesutbildning och kanske framförallt bildning. De var aktiva och ofta ledande i dåtidens olika former av föreningsliv. Några startade givetvis schackklubbar, men det är inget som professor Palme uppehåller sig vid. De var ofta representanter för kvalificerade hantverksyrken. Sven Ulric Palme nämner speciellt typograferna, vilka som yrkesgrupp åtnjöt stor aktning. Det var bly och trycksvärta, säkert många gånger både tungt och skitigt, men de hanterade vetenskap, kultur och det fria ordet. Typograferna var de verkliga «kulturarbetarna». Gösta hade naturligtvis ett förflutet som typograf — ytterligare en pusselbit som föll på plats under läsandet.
Göstas strävsamma och tysta arbete i klubben var en ständig källa till dåligt samvete för många styrelser under årens lopp. Alltid fanns frågorna: Vad kan vi göra för Gösta? Hur skall vi kunna tacka honom? Alla konventionella sätt var ju så små och futtiga. Alltid kom vi tillbaka till svaret — genom att se till att klubben överlever och utvecklas. Så enkelt var det egentligen. Och så svårt…
Man förebrår sig ofta att man inte i tid ställt de rätta frågorna om gamla tider till dem som var med. Men försökte man något sådant med Gösta upptäckte man snart att han på något klurigt och omärkligt vis lyckats lirka in samtalet på nuet och framtiden. Det tyckte Gösta var mycket intressantare.
En stor glädjekälla för honom var klubbens ungdomsverksamhet. Att den dessutom ledde till tävlingsmässiga framgångar såg han väl bara som en extra bonus.
Kristallen utan Gösta blir naturligtvis aldrig som förr, även om hans livsverk KSK lever vidare, präglad av Göstas idealism och framtidstro.
Gösta i yngre dagar. Foto från Boken om schack från 1948.
Partiexempel av Gösta Westerholm
Nedanstående parti kan du antingen läsa som pdf-fil i Adobe Acrobat och/eller ladda ner som pgn-fil som du kan ladda in i ditt schackdatorprogram.
Vi har ett antal av Göstas partier sparade, men flertalet tyvärr efter hans glansperiod. Vi kan dock här bjuda på en kungsgambit med Gösta som svart mot högre rankat motstånd:
Rolf Eriksson - Gösta Westerholm, 1961. Partiet som PDF-fil. Partiet som PGN-fil.
***
Tillbaka till den kronologiska förteckningen över klubbmästare.
Tillbaka till huvudsidan för Kristallens vävsida.